Sa var vi framme vid slutmalet och borjan pa den riktiga vandringen ut  i livet, ajg ar fylld med sa mycket intryck och den ena efter den adnre dycker upp som jag mott pa min vag genom spaninen. Kan du forsta att jag har vandrat nastan 800 km .....helt underbart och jag skulle gora det igen och igen. Nu har jag tagit in pa ett hostel och ska bo dar i 2 dagar tills mina fotter kommer att ta mig till flygpltasen och jag beger mig pa min resa hem till mitt alskade Malmo och min underbara dotter.

Min symboler som foljt mig pa vagen...vad har hant med dem??

Stenen kastade jag ivag vid Crus de Ferro, medaljen som ar en 9-aring har jag tagit bort for nu ar jag 10 ar, fralsarkransen har jag gett till en av Pilgrimerna hon var en av dem som visat mig vagen till att finna karleken pa Caminon, sa nu sitter jag har med en symbol kvar och det ar snackan....pussar och pussar...

Min packning ar latt och mitt hjarta svammar over att tacksamhet, karlek, hopp, tillit...sa jag sager tack tack tack!!!

Idag motte jag en kvinna och fragade...well Michelle whats your story..och hon borjade beratta. Hon borjade ga Caminon for att bestamma sig om hon skulle leva eller do. Hennes man dog plotsligt efter att de levt ihop  i 40 ar och hon markte att hon hade tappart bort sig sjalv. Det fanns inget kvar av henne, hennes barn bad henne att stanna kvar i livet och att det var en viktigt uppgift att vara en forbild for dem och for att de skulle se att det var meninge med livet. Men hon hade inga krafter kvar, inget att uppbada. Efter overvagnde sa hon att jag ska vandra Caminon och efter det ska jag bestamma mig, hon var sa vacker nar hon berattade sin historia.  For mig var hon en av alla dessa kvinnor som jag beundrar och ser upp till och ar sa fulla av visdom, liv och otorligt attraktiv som bara kvinnor i den aldern kan vara. Vi bade grat och skrattade som vi gor sa ofta har pa Caminon.

...och sa kommer den tomheten i huvudet nar jag satter mig ner och ska skriva, antagligen ar jag precis dar jag ska vara. Vandrar vidare och befinner mig nu i St Maria 50 km fran Santiao de Compostela. I gar at jag avslutningmiddag med nagra av mina vanner har pa Caminon...but...vi stoter pa varandra hela tiden anda. Och det ar anatagligen sa det ska vara. Det finns inget ratt eller fel satt att vandra Caminon pa...utan Solitur ambulano...det loster sig medan vi vandrar. Solen skiner hela tiden som den gjort anda sedan jag lade St Jean Pied de Port bakom mig och det kanns som mycket mycket lange sedan som om jag skulle vara en annan manniska att det var en annan tid i mitt liv som jag borjade vandra. Det ar sa otroligt mycket som har hant, jag ar full av tacksamhet, odmjukad infor livet och forundran...tack tack tack!!!!

Jag ar sa full av intryck att jag kanner mig tom pa ord, eller sa ar det sa att jag saknar ord att beskriva det jag upplever. Vi gar upp senare och senare, vandrar kortare och kortare strackor, stannar langre och langre vid varje bar for att rasta, .....ingen vill att detta ska ta slut. Aterseenda blir fler och fler, manga skratt, tarar, varma inneliga samtal, vandringar sida vid sida i tystnad km efter km...vackra vyer, underbara byar.

 Nu har jag lamnat de sista berget innnan Santiago bakom mig. Samtidigt som morgondagen gar over i 10 ar av sinnesro och tillfrisknande sa krymper strackan till Santiago under 10 mila stracket. 

Sitter aterigen i en liten by, nagra restauranger, underbara hus, arkitektur som lamnar mycket over att onska, blommor fargsprakande som en LSD-tripp. Och vi vandrar tillsammans genom dagen pratandes om det som kommer upp. I dag motte jag en Pilgrim och det visade sig att vi hade gemensamma vanner, jimmy K..ja Bill och Bob kande han ocksa till. Det var ett kart mote med manga goda skratt.

Har nu passerat Ponferrada, Villa Franca och ar aterigen i fikonen och bjornbarens paradis.

Vem? alla mojliga, manga tyskar, det sags enligt statistik vara 70% spanjorer, par, olika aldrar, allt fran 20-95 ar. Appropa par gick jag bakom ett par harmodagen, de var sa synkade att det tom. kissade samtidigt..hon satte sig dock ner och han vande sig mot ett trad...det ar samspel. En hund gar har ocksa...sags det en vit stor hund som valjer en ny Pilgrim att ga med varje morgon.

Vad?...vadda vad..djakla fraga...jo Caminon.

Hur? gar, vankar, hoppar, cyklar, bussar sig mellan stallena.

Varfor? lika manga anledningar som det finns Pilgrimer, gar ur ett aktenskap, gar in ett annat, aven om jag inte mott nagon som varit har pa smekmanad annu, sagt upp sig pa jobbet soker avslut nya saker, vill rucka pa rutinerna. Allt, allt som beror, fysisk anstragning, vara nara Gud, vara nara det som kanns, vara mer levande, kasta av sig gammalt skit.

Nu har jag passerat Leon och min plan nar jag kom dig var att boka resa hem och det har jag gjort, aker hem den 1 oktober, da till Malmo. Stannar i min kara hemmastad ett tag for att sedan ta mig vidare till stora staden Stockholm.

I dag har jag slangt min sten vid Cruz de Ferro pa 1505 meters hojd...inga bekymmer man ar lycklig var dag...sa av standig oro for stor och smatt jag vill inte langre vara en igelkott....

Nu har mina fotter burit mig genom Navarra, La Rioja, Burgos, Palencia och idag nadde jag Leon-provinsen. Vi gar fran ost till vast med solen standigt varmande i ryggen, det ar en forsakran om att vi ar pa vag at ratt hall. Just nu sitter jag i El Burgo Ranero, en av alla dessa byra som jag har passerat under resans gang. Det ar manga sma byra langst vagen och de ar nastan folktomma, endast en hund ligger och sover i skuggan en och annan katt fraser till nar vi passerar. Och ej att forglomma en BAR, varje aktad by har en bar..som i Sverige men da Pizzeria. Och jag borjar alska att vandra, lunka, ga, strosa, tittar  ut over dessa vidstrakta falt av ja inte vet jag vad det ar men det lyser guldgult i solens sken. Mjnuter!!!!!!!

Vad har jag med mig i form av saker som har symbolvarde

Fralsarkransen- ett armband med 18 stenar varav 6 stycken star for tystnad, en Gud, tva for karlek-ge och ta, en dodsparla, en okenparla, 3 parlor som kallas hemlighetsparlor, bekomerloshetsparlan och jag parlan. 

Tacksamhetstenen, som jag har burit i min fick det senaste aret, som trost, det paminner mig om att det ar det lilla i livet som raknas och att andas och har och nu. Den har burit mig genom mycket det senaste aret.Den tankte jag lagga pa trappan i Santiago.

Snackan, halsband- den pussar jag pa och den ar en del av karleken och hoppet som jag bar med mig och star for tillit att det som sker ar det som ska ske.

Medaljen, min 9 aring. Den ar grunden i mitt liv, anledningen  till att jag lever och att jag over huvudtaget kan ga Caminon.

1. Blessed are you, pilgrim, if you find that the camino opens your eyes to the unseen.

2. Blessed are you, pilgrim, if what concerns you most is not arriving, but arriving with the others.

3. Blessed are you, pilgrim, when you contemplate the sights of the camino and find them full of names and of new dawns.

4. Blessed are you, pilgrim, because you have discovered that the true camino begins at its end.

5. Blessed are you, pilgrim, if your backpack empties of things as your heart doesn't know where to fit so many emotions.

6. Blessed are you, pilgrim, if you discover that a step backwards to help another is more valuable than one hundred forward without awareness of those at your sides.

7. Blessed are you, pilgrim, when you have no words to give thanks for all the wonders in every nook of the camino.

8. Blessed are you, pilgrim, if you search the truth and make of your camino a life and of your life a camino, after Him who is the Way, the Life, and the Truth.

9. Blessed are you, pilgrim, if in the camino you meet yourself and make yourself a gift of time without hurry so that you may not neglect the image of your heart.

10. Blessed are you, pilgrim, if you find that the camino is rich with silence, and the silence is rich with prayers, and the prayers are encounters with the Father that awaits you.